När julen är över och ska ut är det ändå med en lättnads suck man tar sig an allt pynt. Säga vad man vill om julefrid, men det är många gånger mer stress än frid. Åtminstone dagarna innan. Speciellt med tanke på allt som ska förberedas med mat och julklappar och julkort… Man vill inte heller göra något halvdant.

Å andra sidan står man gärna ut med allt tack vare barnen. Alma gillar det. Jag menar, det blir ju absolut en förändring i hennes vardag. För hennes del måste det inte betyda stressiga morgnar för att hinna till dagis. Kvällsrutinerna blir därmed också lite annorlunda. Även om vi gärna vill att hon är i säng kring halv åtta känns det inte alltid riktigt motiverat.

I år var andra gången hon fick klä granen. Och det tycker hon om. Nu är hon dessutom tillräckligt stor för att nå upp lite högre. Så länge hon har sin pall att stå på.
Lite hjälp får hon naturligtvis, men om oftast vill hon (självklart) klara det själv.
I år gjordes även en hel del pynt på dagis som hon gladeligen tog med hem för att hänga upp i granen. Så nu när det är dags att plocka ner allt så är det självklart inte speciellt populärt. Nåja, det spelar inte så roll för min del. Det är egentligen inte brådska.
Nu till helgen kommer ju farmor och faster upp för att fira en sen jul, eftersom sjukdom florerade här hemma. Kanske vi kan hålla oss till nästa vecka då.